Ligger och läser min bok (som är rätt så spännande och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att inte läsa spännande böcker när jag är hemma ensam och jävligt mörkrädd) med lite soft musik på datorn. Helt plöstligt blir det svart. Eller inte helt svart eftersom datorn fortsätter lysa tack vare batteriet (som förövrigt inte alls är så bra så jag är glad att den lyste den lilla stunden i alla fall). Jag får en släng av lättare panik. Det är verkligen kolmörkt (förutom för datorn då förstås) och jag börjar tänka tankar som att det är någon som slagit av strömmen för att kunna komma in i huset och göra gud vet vad.
Men efter en stunds hjärtklappning vågar jag mig ut ur sovrummet och inser då att hela kvarteret är svart och då blir jag lite lugnare. Men ändå inte. Får tag på min klippa i livet (näst efter älskade såklart) som även han har strömavbrott på sitt håll på andra sidan stan. Det gör mig ännu lite lugnare (men hjärtat bankar rätt så rejält kan jag lova). Vi pratar en stund och innan vi hinner lägga på återvänder strömmen och jag kan andas ut. I alla fall lite. Rädslan att någon ändå ska ta sig in är enorm och jag är rädd att det svarta ska komma tillbaka.
Jag samlar ihop lite ljus och en tändare. Laddar ner en ficklamps-app till telefonen ifall det skulle hända igen. Borde kunna somna. Men sonen vaknar och är lite ledsen. Tar honom till stora sängen (och bullar upp en massa kuddar på älskades sida så att han inte ska ramla ner om jag inte skulle vakna av att han bökar) och där somnar han lika fort han lägger ner sitt söta lilla huvud. Borde kunna somna nu då. Nej. Slår igång lite Big Bang Theory för att få något roligt att tänka på. Fungerar sådär. Rädslan är kvar och nu har ännu ett jag-kan-inte-somna-hinder tillkommit. Sonen. Han sover men rör sig som om han vore i en torktumlare. Runt, runt, runt. Och nära ska han helst ligga. Men jag är så mesig av mig så jag vill ha honom nära ifall något skulle hända (för han kan ju verkligen försvara mig den lille huliganen).
Somnar tillslut (klockan har hunnit bli kring tolv), men vaknar en gång i kvarten känns det som, av ett ben eller en arm i huvudet. Tillslut klarar jag inte av det mer och flyttar tillbaka sonen till sin säng. Somnar och sover rätt okej tills vällingen ska förtäras kring tre. Sover sedan till sju då jag vaknar av att jag fryser. Kan inte somna om och sonen vaknar en halvtimme senare.
Så, så utvilad vill jag väl inte kalla mig. Men vi låg och myste en timme i sängen imorse och då kunde jag vila ögonen medan Musse Pigg och hans vänner underhöll min son (och nej jag somnade inte, jag hade full kontroll trots att ögonen var stängda, så ni inte tror något annat).
Så det var det.
Det blev en novell typ och jag ber om ursäkt, men jag tvingar ju ingen att läsa klart om man inte vill.
Nu ska jag återgå till jobbet och hoppas att sidorna inte krånglar idag (både torsdag och fredag var jag rätt så arg när jag åkte hem för att de är segare än segast på att skicka sidor).
Älskade kommer hem om några timmar och jag vill hem så fort som möjligt för att kramas. Men så klart är det mest sömnen som lockar för imorrn blir det ingen sovmorgon (som om det någonsin blir det nuförtiden) för imorrn är det inskolningsdags. Shit pommes frites så fort tiden gått! Huvva!
(Och här kommer favoriten i repris (i alla fall min favorit)):
Dagar kvar:
23 22 21 20 19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar