Tre mornar i rad har jag lyckats få det lilla barnet att somna om på morgonkvisten. Vissa mornar har varit tuffare än andra, men jag har vunnit striderna i alla fall.
I måndags sov vi till tio. Igår till nio och idag åter till tio. Det känns skönt. Men som vanligt blir kroppen alldeles fucked up när den får sova så länge. Kanske vänjer den sig om detta fortsätter. Vilket jag verkligen hoppas.
Nu ska jag äta en god frukost innan barnet blir hungrig och vill ha all uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar