Om en dryg kvart har du funnits utanför lika länge som innanför. Tiden har verkligen sprungit iväg. Det var ju bara nyss som du kom ut alldeles liten, slemmig och fantastisk. Den här tiden vi hittills fått med varandra har varit den bästa tiden i mitt liv. Och även om kommunikationen är lite halvtaskig ibland (i alla fall från din sida) och vi inte riktigt förstår varandra fullt ut, så förstår vi varandra ändå på något sätt. Och vi lär oss nya saker om varandra för varje dag som går.
Mitt liv innan dig var det absolut inget fel på. Men sedan du kom har saker och ting fått ett annat ljus. Saker som förut varit viktiga är inte längre ens topp tio på listan över saker som är viktiga.
Skratt, värme och kärlek är bara några av de saker du tillför genom att bara vara du.
Att vakna på morgonen eller komma hem efter några timmars frånvaro och mötas av det finaste leendet gör att allt annat bara bleknar.
De här nio månaderna har innehållit så mycket och jag ser fram emot resterande tid vi kommer få tillsammans.
Ända sedan du kom ut och blev lagd på mitt bröst den där natten för nästan exakt nio månader sedan har jag älskat dig mest av allt i hela världen.
Du är mitt allt.
Ps. Imorrn kan du väl ge din mamma lite sovmorgon, okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar