För första gången på nästan sexton månader har jag nu lämnat bort barnet för att bara vara. Tidigare har jag alltid haft speciella planer när han sovit borta. Tanken var från början att jag skulle ut på partaj (älskade är på herrmiddag) och jag har varit grymt sugen hela veckan. Men som vanligt är det sömnen som ställer till det.
Det finns alltid en dag varje månad då jag är så trött så att ögonen svider och jag mest bara vill gråta mig igenom dagen. Den dagen är idag. Det kallas tajming. Typ.
Okej. Jag vet att jag har slängt ur mig mindre trevliga saker om snön och kylan och så där. Men ösregn och plusgrader mindre än två veckor före jul? Känns väl typ sådär. Det får jättegärna vara snö men det behöver inte komma massor på en gång. Och kallt får det väl också vara eftersom snön får det svårt att vara kvar annars, men det behöver ju inte vara jättekallt.
Så för att sammanfatta det hela; lagom kallt och lagom mycket snö är okej. Ösregn och plusgrader i december är inte okej.
Okej?
Sådana här dagar saknar jag nästan lägenheten. Men då börjar jag tänka på alla fördelar ett hus har gentemot lägenhet (till exempel vårat fantastiska nya kök) och då kan jag ta lite snöskottning faktiskt. Och sedan tog det bara drygt en kvart att skotta av altanen så det kan jag leva med. Uppfarten är ockuperad av ett släp och en skruttbil (extrabilen som användes en gång innan den gick sönder och sedan bara stått och tagit upp plats) så den tar vi en annan dag.
Har även fått upp ljusslingan i busken. Köpte den förra året men först nu kom den upp av olika anledningar. Men som jag brukar säga: "Bättre sent än aldrig".
Anna-dagen idag. Alltså min (och alla andra med samma namn förstås) dag.
Vad är bättre att fira den om inte med ett litet pass på gymmet (träffade en PT förra veckan och fick ett rätt kul program att följa) och sedan färdigställa köket? Eller det är inte helt klart då det fattas någon list och någon passbit, men i det stora hela är det klart och jag är så lycklig. Varje gång jag kliver in i köket nu fylls jag av lycka och värme. Och jag lovar att lägga ut bilder när det är helt klart.
Annars är det förkylt igen. Dock inte jag, men det hade nästan hellre fått vara jag som snorade och hostade. Det blir så satans gnälligt och den här vägra-sova-fast-jag-är-så-trött-att-jag-knappt-orkar-hålla-ögonen-öppna-fasen är inte rolig. Usch och fy! Men den här gången behöver jag inte ta hand om allt det själv och det är grymt skönt, för jag tror jag hade gått in i den berömda väggen då.
Nåväl, det är en dag imorgon också och även om den lille huliganen brukar sova till halv åtta-åtta på morgnarna (peppar, peppar...) är det lika bra att besöka drömmarnas värld. För inte blir det åtta sammanhängande timmars sömn inte. Det kommer vaknas och bökas. Som vanligt.
Godnatt!
Inatt har jag sovit drygt sju timmar. I ett svep. Vilket innebär att den lilla huliganen sovit hela natten utan uppvak. Första gången sedan han anlände. Fy fan så nice!
Fast det känns väl sådär just nu eftersom jag mår lite knas. Tröttheten den har blivit som en extra kroppsdel som inte går att amputera, så det är som det är med den. Men det här illamåendet vad är det för ett påhitt? Jag misstänker frukostkiwin. Den smakade lite annorlunda så säkert var det något galet.
Men barnet sover efter tre timmars bus på förskolan så jag ska krypa ner under täcket. Dock har jag ett litet dilemma, ska jag läsa, se serier eller kolla film? I-landsproblem när de som bäst.
Sov till drygt halv tolv i morse och det var alldeles underbart. Dagen har sedan varit slö och lugn. Men jag är dock just nu lika trött som om jag sovit lika lite som vanligt. Huvudvärk har jag också. Och början på lite feber.
Den där sovmorgonen känns som en dröm.
Suck.
Jaja, bara lägga sig att sova och hoppas jag känner mig piggare i morgon för feber vill jag verkligen inte ha.
Jaha då har man varit och jobbat lite. En av kollegorna blev lite sjuklig och självklart ställer jag upp. Det var roligt att jobba igen och jag saknar det väldigt mycket. Dock kan jag väl inte påstå att halsontet blev bättre. Så jag kan nog inte ignorera det längre för nu har snoret även kommIt.
Sjuk.
Det suger.
Men jag får i alla fall sovmorgon i morgon. Alltid något.
Godnatt!
På grund av vår kära statsminister och hans kompisar i regeringen har jag bara kunnat bocka av två saker på min att göra-lista. Morgonens besök på det otroligt upplyftande stället som kallas Arbetsförmedlingen, gav noll och ingenting eftersom jag var tvungen att hämta barnet på förskolan innan det var min tur.
Hade ovannämnda personer tänkt lite utanför kartongen hade det kanske inte varit minst tjugofem arbetslösa före mig i kön och jag hade haft morgondagen till att beta av punkterna på min lista. Men nu måste jag åka dit imorgon igen och hoppas att jag hamnar högre upp på listan. Två dagar som försvinner utan att jag hinner göra saker som är lite halvt knepiga att göra i sällskap med en ettåring som är mer vild än tam.
Men, men har inte satt någon deadline på listan och som det ser ut på jobbfronten för tillfället har jag ju resten av mitt liv att göra klart den.
Suck.
Min första arbetslösa dag är snart slut. Att jag fortfarande är vaken är ett mysterium med tanke på att jag sov ytterst lite i natt och sedan varit i gång nästan hela dagen. Men jag antar att mitt nytvättade hår har lite med saken att göra. Jag vill inte skrämma barnen på förskolan imorrn så jag får nog se till att håret torkar innan jag lägger huvudet på kudden.
Annars har jag gjort lite nytta idag. Skrev en väldigt lång to-do-lista igår och jag har arbetat på bra för att beta av den. Imorrn betar jag av fler saker. Tre timmar har jag att göra saker som är lite knepiga att göra i sällskap av en ettåring. Så det finns inte tid för vila här inte.
Eller det gör det. Jag har ju kvällarna lediga nuförtiden.
Gårdagen innehöll en hel del snor och hosta (lägligt nog blev båda sakerna värre just igår. Idag är det knappt någonting) men även lite pussel med köksinredningen. Så man kan väl säga att det blev plus minus noll.
Inga presenter (fick älskades på kvällen innan då det var ett nytt täcke (som är alldeles fantastiskt) och jag renbäddade) förutom tre flaskor rabarbersaft som svärmor kom med (presenten från dem kom i lördags i form av ett våffeljärn). Inget fika som det alltid brukar vara, men när man inte har något kök är det lite svårt. Så det kändes faktiskt inte som min födelsedag och för någon som älskar att fylla år kändes det typ skit.
Men det blev ost och kex-mys till två avsnitt Sons of Anarchy med älskade när barnet somnat. Det vägde upp litegrann.
Men samtidigt fyllde jag ju bara "nitton" (host, host) så vi slår på stort nästa år istället.
Brukar ju vara ledig en fredag varje månad och denna lediga fredag skulle egentligen ha varit denna fredag, men på grund av svårt med personalrekrytering och att jag snart inte har något jobb att gå till offrade jag min lediga fredag.
Kändes ju sådär, men som sagt snart kommer jag ha en massa lediga fredagar (självklart hoppas jag att det inte ska vara så alltför länge) så det gjorde inte så mycket att jag istället för att vara hemma och mysa med min son (som jag endast har kunnat göra en kväll den här veckan på grund av jobbet) satt inne i studion och läste Gävlenyheter. Men jag är ledig fyra dagar nu så det blir många myskvällar att se fram emot.
Annars börjar snorandet och hostandet gå åt rätt håll. Det går fortfarande en hel del näsdukar och jag får nästan svimattackar av allt hostande, men det är inte alls på samma nivå som tidigare i veckan så kanske blir jag av med eländet snart.
Och nu har köksrenoveringen börjat på allvar. Packningen och rivningen (i alla fall nittiofem procent av den) är klar. Imorgon är det golvläggning som står först på schemat och sedan får vi se vad som blir efter det. Men jag kan ju säga att jag hoppas det går fort för vi har köksbordet i allrummet, datarummet fullt med skåp och en ugn, det lilla förrådet bakom toan är belamrat med lådor och inget porslin eller bestick att äta med. Men som det kommer bli fint när det är klart.
Jaja, nu ska jag se lite Cityakuten (yes, jag har börjat med det igen) innan jag lägger igen de gröna. Imorgon är ju som sagt fullspäckad och med tanke på att älskade är halvt medvetslös och framförallt döv när han sover blir det nog en tidig morgon. Men jag ska försöka se till att han får ta morgonbestyren för om jag ska bli frisk någon gång måste jag få sova. Så det så.
Och eftersom jag bloggar från plattan kan jag inte göra den vanliga fancy nedräkningen och eftersom klockan är över midnatt är det ju EN dag kvar, men jag har ju inte sovit ännu så det är ju för mig fortfarande fredag och därför TVÅ dagar kvar. Så det kanske är lika bra att jag inte kan göra den vanliga fancy nedräkningen för jag skulle ju bara bli förvirrad.
Tack och hej skinkpastej!
Idag kom den. Den riktiga prövningen för mammahjärtat. Lämnade barnet utan älskade och det var lika jobbigt som jag hade föreställt mig. Gråten var hjärtskärande, men jag lyckades hålla tårarna borta och vände bara ryggen och for därifrån. Men jag har svårt att släppa det även om jag vet att det nog inte tog så lång tid innan det gick över och jag vet att de ringer om det är något. Ska försöka sysselsätta mig idag så att jag inte tänker på det så mycket. Men huvva så jobbigt det är. Fy.
 |
| Mums! |
Efter några nätter med alldeles för lite sömn ligger jag redan redo för att sova. Jag har varit så in i helvetes trött de senaste dagarna så jag hoppas verkligen att denna natt ger mig det jag behöver. Sedan att det fortare blir imorrn ju tidigare jag somnar har absolut ingenting med saken att göra. Eller kanske lite. Fyra dagar har känts som minst en vecka.
Vaknar upp. Huset är alldeles tyst. Den andra sidan av sängen är tom. Man skulle kunna tro att älskade har åkt iväg och tagit huliganen med sig. Det första är sant, att älskade har åkt iväg. Fjällvandring med pojkarna i helgen. Men att huliganen har följt med är inte sant. Det är bara det att jag har vaknat före honom. När hände det senast?
Tänkte bara berätta om min helg. Inte för att det har hänt något särskilt utan bara för att det var längesen jag skrev och känner att jag borde skriva någonting i alla fall. Vill ni inte veta något om min helg kan ni läsa Aftonbladet eller något annat. Jag tvingar er inte att vara kvar här för som sagt det har inte hänt något särskilt.
Fredagen blev en vilodag för älskade (vilodag från altanbygget alltså) så vi for på stan en sväng. Sedan på kvällen kom svärmor förbi för att vakta den lille huliganen medan jag och min kära sambo åt en mycket god middag på Chiliköket. Behövligt med en kväll på tu man hand ibland. Kvällen slutade sedan i soffan med en film.
Lördagen innefattade lite fläng på dagen för att sluta i Luleå på kvällen för återträff med min gamla gymnasieklass. Eller åtminstone några av dem. Tio år sedan vi skildes åt efter tre väldigt roliga och minnesrika år. Fast om jag ska vara helt ärlig kom jag inte ihåg så mycket från dessa år när vi väl pratade om dem. Många saker som mina kära klasskamrater berättade har jag inget minne av så jag satt mest och funderade på om jag verkligen gick i samma klass som dem?!
Hursomhelst blev det många skratt och ett väldigt trevligt återseende. Hoppas det inte dröjer tio år till nästa gång.
Körde hem mitt i natten för att jag dels inte hade någon sovplats och dels för att jag ville sova hemma. Och hemma fick jag sova ensam. Älskade och huliganen var på kräftskiva i Bersika och stannade kvar där över natten. Det resulterade i nästan nio timmars sömn för min del och det var helt underbart. I typ fem timmar sedan blev jag skittrött för att jag hade fått sova för mycket. Aldrig blir det bra. Dagen har annars innehållit tre kilometers löpning, skrubbning av badkar, bus med huliganen, försäljning av nämnda badkar, pizza, mer bus och sedan en seg film som jag inte orkar se klart. I alla fall inte nu. För nu ska jag läsa en stund innan jag stänger ögonen.
Imorgon är en annan dag och vem vet vad den har att bjuda på (förutom en efterlängtad middagen världens bästa brudar) så då är det lika bra att vara något så när utvilad.
Så, godnatt!
Efter två dagar med huset fullt av folk är jag helt slut. Tänderna är borstade och jag har redan krupit ner under täcket. Fast ska jag vara ärlig har jag legat här i nästan en och en halv timme redan, men jag har haft det roliga uppdraget att försöka söva en envis, övertrött och ovanligt tjorvig numera ettårig huligan. Puh är allt jag kan säga.
En dryg vecka har det varit bortskänkes-nivå på ungen vid läggdags. Tror det är tänder alternativt växtvärk eller både och som spökar. Men vilken orsak det än må vara är det lika frustrerande varje kväll. Jag menar hur svårt är det att sova när man är trött?
Jaja eftersom han nu verkar ha somnat (fast helt avslappnad är jag inte för jag har blivit lurad av tystnaden alltför många gånger) ska jag slå igång någon serie eller film. Jag hoppas på en natt med god sömn och fina drömmar. Vi får väl se imorrn när jag vaknar hur det blev med den saken.
Tjugo över nio igår. Nio idag. Jag gillar det. Dock har jag haft en dryg timme vardera morgon där jag inte kunnat somna om på morgonsidan. Lite irriterande, men ibland har jag för mycket att tänka på helt enkelt.
Idag fortsätter färdigställandet av huliganens rum och jag ska även dra igång med lite bakning inför helgens stora happening. Kanske att jag kan sova bättre efter helgen då jag inte har så mycket att göra.
 |
| Dricka vatten från en kallkälla var helt fantastiskt. |
 |
| Underbar utsikt. |
 |
| Är grymt stolt över att jag (som är sjukt höjdrädd) klarade av att gå fram och tillbaka på den här bron. Läskigt var det! |
 |
| Som sagt, underbar utsikt. |
 |
| Älskade är lycklig. |
 |
| En kart och ett moget hjortron i skogen på väg tillbaka till bilen. |
 |
| Tillbaka till bilen. Min rygg var ajaj, mina fötter varma som attan, men det var en riktigt trevlig dag. |
Där sitter jag och dricker lite vin bara för att och ser teve och längtar till fredag när jag helt plötsligt hör någon låsa upp dörren. Mitt mörkrädda jag hinner under bara någon hundradel tänka en massa saker men den logiska sidan av mig tar över och slutledningsförmågan visar sig vara sann (det är faktiskt inte många som har en nyckel och två av dem skulle inte komma bara sådär och framförallt inte kring tio på kvällen). Så där står han helt plötsligt i hallen, älskade. Med all sin packning med ett leende på läpparna.
Världens bästa överraskning om ni frågar mig. Två dagar tidigare än väntat. Och om jag blev glad ska det bli spännande att se den lille huliganens min när älskade kommer hem från jobbet senare. Underbart!
Vaderna valde verkligen rätt dag att vara hårda och stela. Hade inte varit så sugen på att springa idag om jag inte hade haft ont. Så det får bli en vilodag. Men vad ska man hitta på idag egentligen?
Min son är duktig på mycket. Speciellt sova på natten. Inatt har han sovit tolv timmar (nästan på minuten) utan ett enda ljud. Helt sjukt underbart. Själv somnade jag strax före tolv så jag har sovit väldigt bra. Förutom att jag vaknat en miljard gånger på grund av drömmar. Och det är samma dröm varje gång, sonen eller älskade ramlar ur sängen. Det är skitjobbigt. Men som tur är somnade jag om lika fort som jag vaknade.
Idag väntar en spännande dag. Men jag berättar om det senare. Nu ska jag äta en banan och sedan dra på mig löparskorna. Nice!
Jaha. Söndag. Huvudvärk. Torr i munnen. Tunga ögonlock. Yes, det var party igår. Barnet skeppades vi iväg på kollo hos sin mormor och vi bjöd hit lite nice folk. Kubb och sällskapsspel (det första tog hur lång tid som helst för att alla är värdelösa och det andra vann mitt lag med hästlängder) innan vi cyklade in mot stan. Väl där dansade vi lite, drack lite, strosade lite och åt en langos (som inte var den "rätta", men den "rätta" finns inte längre så då får man ta det som finns).
Kom hem kring halv tre och jag kände mig lite vinglig faktiskt. Men mest hade jag ont i benen. Men med tanke på att det igår först blev den vanliga tre kilometersrundan på morgonen och två cykelturer fram och tillbaka från stan är det kanske inte så konstigt. Idag tar jag en vilodag med gott samvete kan man säga.
Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det är jävligt tur att de serverar drickan i plastflaskor i Kitteltältet. Annars hade nog gårdagen sett helt annorlunda ut.
Som sig bör när jag väl får sovmorgon kan jag inte sova längre än typ halv nio. Men kanske hade det blivit längre om jag haft öronproppar för då hade jag nog inte vaknat av den där bilen som någon var tvungen att stå och varva med en bra stund utanför. Fast jag hade väl vaknat av någonting annat istället. Typ värmen. Det är väl typ hundra grader i sovrummet. Men jag klagar inte för nu har ju sommaren äntligen kommit hit igen så jag tänker inte säga någonting så att den försvinner igen.
Det är bara att acceptera denna "tidiga" morgon och snöra på sig löparskorna. Jag är så grymt stolt över mig själv som far ut varje morgon (med någon vilodag förstås) och att jag varje morgon vaknar med känslan av att jag verkligen VILL fara ut och springa. Sen väntar gräsklippning innan jag åker till stugan och joinar min son, som har tillbringat natten med sin mormor. Och har jag tur kommer älskade hem redan idag istället för imorron. Och ännu mer bra är att min lediga vecka infaller just nu. Hurra!
Jaja, magen börjar kurra så jag ska klä på mig och äta en banan innan jag drar iväg i den stekande värmen. Tror det får bli keps idag.
Idag har varit en väldigt bra dag. Löptur, gräsklippning och det bästa av allt; kramkalas med mina absoluta favoritpojkar. Den lille blev överlycklig av att få hem sin pappa och det var underbart att se.
Men detta är inte allt som hänt idag. Lagom till elva månadersdagen (i natt 01.32 är det elva månader sedan det bästa i mitt liv hände) tog den lille huliganen sina första steg. Han har visat vissa tendenser till det ett par dagar, men inte trodde vi att det skulle gå så snabbt att verkligen släppa taget. Men sammanlagt har det väl blivit en sisådär trettio steg och det förklarar att det har varit ett par bökiga nätter.
Jag blev så lycklig att jag grät en liten skvätt. Våran lilla, lilla plutt börjar verkligen bli stor. Det är nog bäst jag börjar ställa honom i bostadskö så att han får en bra lägenhet, för snart är det dags. Huvva, var tog tiden vägen?
Första inlägget från min nya fina leksak. Eftersom sonen börjar bli stor nu kände jag att jag måste ha en ny bebis, så idag köpte jag mig en surfplatta och än så länge är jag helt hooked. Det är nog tur att älskade är borta för nu kan jag sova med den här istället.
Nåväl, har krupit ner under täcket redan nu för de senaste tre nätterna har innehållit mindre sömn än vanligt och det kan nog vara bra om jag i alla fall får ordentligt med sömn någon natt. Men av erfarenhet vet jag att bara för att jag går och lägger mig tidigt betyder inte det alltid att jag somnar tidigt. Men jag ska försöka släcka lampan alldeles snart.
Dels för anledningen jag nämnde ovan, men också för att jag vill ha imorrn så fort som möjligt. En vecka och en dag har känts som minst två veckor så vi är utsvultna av saknad här hemma och det kommer bli ett gigantiskt kramkalas imorrn. Det kan jag lova.
Godnatt!
Jag har en efterlysning som gäller sommaren.
Är det någon som sett den?
Sist den sågs hade den blå himmel, med något enstaka litet moln i fjärran, en liten lätt bris som svalkade skönt och framförallt var den varm och välkomnande.
Kommer inte riktigt ihåg när jag såg den senast, men det var definitivt någon dag förra veckan.
Om ni ser den får ni gärna be den komma tillbaka hit för den är enormt saknad. Enormt!
Från tjejen som tycker att långbyxor, tjocktröja, strumpor och värme i elementen inte är okej i mitten av juli.
Älskade är ju borta och jobbar (men kommer hem ikväll) vilket betyder att jag och den lille huliganen sover i det gula huset när jag måste jobba.
Detta innebär i sin tur att jag ju får sovmorgon och idag råkade det visst bli rätt lång sovmorgon. Vaknade för en halvtimme sedan (?!). Men är man trött och ingen väcker en så blir det lätt så. Men jag kan erkänna att det blev lite för länge för huvudet mår sådär, men det går ju inte att göra någonting åt just nu.
Huliganen sover ute i vagnen så jag ska packa våra saker och sedan bara slappa tills han vaknar. Synd att vädret är mulet och tråkigt annars hade jag bättrat på min fina solbränna. Fast det är ju i alla fall inte kallt ute så det får väl gå ändå.
Okej. Om du har en godisskål som innehåller choklad ställ den inte på köksbordet när solen gassar ute.
Inte för att det hände just här just idag. Bara som en påminnelse alltså.
Typ.
Älskade är iväg på partaj med boysen, den lille huliganen somnade av sig själv (det har inte hänt på väldigt, väldigt länge) för en dryg timme sedan och jag har bunkrat upp med ett kilo godis, jordnötsringar och Trocadero och de sista avsnitten av säsong två av serien Hart of Dixie (jag är sååå Team Wade!).
Det går ingen nöd på mig alltså.
Ifall någon funderade på det.
Jag åker tillbaka till Bluebell nu om ni vill mig något.
Adios!
Det är lite skrämmande att jag visste redan tidigare i veckan hur den här natten och morgonen skulle bli.
Tidgare i veckan blev jag grymt sugen på att partaja idag, men av erfarenhet planerade jag inte in någonting (förutom systemet igår, men sådant måste man planera i förväg).
Och nu när jag sitter här och ser Bikupan på teve och försöker hålla koll på den lilla huliganen är jag glad att jag inte planerat in någonting för kvällen för det hade bara blivit som vanligt. Jag hade suttit och gäspat hela kvällen och sedan åkt hem när alla andra dragit på krogen.
Natten har varit varm och snarkig. Inga bra förutsättningar för party om man säger så. Men det kommer väl fler gånger antar jag.
Nu ska jag gå och ge huliganen lite gröt så kanske man slipper höra en massa gnäll.
Efter drygt en och en halv timmes bök och gorm sover äntligen sonen. Jag vet inte om det berodde på understimulans (det är svårt att hitta på så mycket när det är monsunstorm ute) eller bara ren och skär envishet, men det är helt åt skogen att det ska vara så jävla svårt att slappna av.
Men som sagt, han sover nu så jag ska äntligen äta middag och sen blir det soffhäng en stund innan det är dags atr sova.
Jag hoppas morgondagen bjuder på bättre väder och mer att göra. Både för mig som blir galen av gå runt här hemma och för sonen så att han kanske somnar fortare på kvällen. Visserligen jobbar jag imorrn så det är älskade som sköter nattningen men för hans skull.
So long!
Tre mornar i rad har jag lyckats få det lilla barnet att somna om på morgonkvisten. Vissa mornar har varit tuffare än andra, men jag har vunnit striderna i alla fall.
I måndags sov vi till tio. Igår till nio och idag åter till tio. Det känns skönt. Men som vanligt blir kroppen alldeles fucked up när den får sova så länge. Kanske vänjer den sig om detta fortsätter. Vilket jag verkligen hoppas.
Nu ska jag äta en god frukost innan barnet blir hungrig och vill ha all uppmärksamhet.
Åh, jag blir så jävla irriterad. När jag väl får sovmorgon kan jag inte sova. Ont i knäna och huvudet och en massa knasiga tankar som grumlar omkring i huvudet. Typ som att jag borde fara ut och springa snart för jag behöver röra på mig. En helt onödig tanke att ha just nu när jag bara behöver sova.
Ögonen svider av trötthet men det går inte att slappna av.
Jävla skit!
Ifjol sommar låg jag i soffan och svettades med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.
Ikväll ligger jag i soffan och svettas med AC:n på full sprutt i bara shorts och sportbh.
Den enda skillnaden är att siffrorna på vågen inte är lika höga nu och att han som bodde i magen då nu sover i sin säng i rummet bredvid.
Jag kan inte förstå hur jag överlevde som höggravid ifjol. Jag borde få medalj. Eller i alla fall något sorts pris.
Jaha då fick man obehagliga flashbacks från en kall och mörk februarikväll för typ två år sedan.
Som tur var stod älgen (den här gången) på sidan av vägen och väntade på att korsa den tills jag passerat. Det var väldigt snällt av han/hon. Men nog hann jag bli gode rädd ändå.
Även om jag inte körde så fasligt fort hade det nog blivit en rejäl smäll om han/hon valt att korsa vägen någon minut tidigare för jag upptäckte han/hon väldigt sent. För inte satt jag och tittade efter älg mitt i torsdagsnatten och framförallt inte på det området.
Men som tur var hände ingenting förutom att jag fick flashbacks och blev lite skakig. Men nu när jag ligger i tryggt förvar under täcket på övervåningen hos svärföräldrarna (älskade är borta och jag har jobbat) känns det bättre. För här kan älgen inte komma åt mig.
Jag hoppas bara han/hon är borta tills imorrn för jag gillar verkligen inte älg. Om de nu inte serveras på en tallrik direkt från grillen med några goda tillbehör till förstås.
Åh, typiskt nu blev jag ju hungrig. Bäst att somna snabbt innan hjärnan hinner skvallra för magen.
Godnatt!
Att komma hem till ett helt tomt och tyst hus var inte igår. Känns väldigt konstigt men på ett sätt ändå skönt. Jag ska fira detta med att stänga de gröna och förhoppningsvis inte vakna förrän imorrnbitti. Och då menar jag inte tidigt imorrnbitti utan snarare senare på morgonen. Typ nio eller tio skulle jag inte tacka nej till.
Men säkerligen kommer jag vakna första gången när älskade ramlar in från krogen och sedan kommer jag säkert vakna tidigt trots att sonen är på övernattning hos sin farmor och farfar. Men önska får man och då önskar jag att jag denna natten sover som en klubbad säl och vaknar om åtta-nio timmar.
Okej?
Har haft lite ont i magen hela dagen, men jag har trott det berodde på hunger. Men tydligen var det inte det. Från ingenstans kom det dåliga. (Väljer för er skull att skippa detaljerna.) Så fredagspartyt på jobbet uteblev och jag har istället legat i soffan och andats genom kramperna (det är tur att jag lärde mig att andas ordentligt för drygt nio månader sedan) som kommer lite då och då.
Meeen, det är ju också ett sätt att tillbringa en fredagskväll. Kanske inte mitt första val, men vad gör man?
Dock finns det ju en positiv sak med eländet, jag kan gå och lägga mig nu alldeles strax (måste ju först se vem som dansar i nästa veckas final). Det ska bli grymt skönt och jag ska hålla tummarna (så gott det går när man sover) att allt känns som vanligt när jag vaknar.
Jag undrar om sonen blivit less på mitt tjat om att jag är trött eller om det beror på någonting helt annat. Men oavsett anledning vill jag pussa och krama om honom extra mycket idag då han gav mig sovmorgon till HALV NIO! Tack för det underbara unge!
Bjöd in mig på grillat hos svärföräldrarna. Älskade är på svensexa (nej det är inte vi som ska gifta oss) och jag var väl inte superpepp på att äta ensam.
Så jag och sonen har varit där och ätit gott och umgåtts. Sonen somnade rätt fort när vi kom hem (dock inte utan att jag var tvungen att gå med honom i selen en stund, men det gick fort när han väl hamnade där) så nu väntar jag in Eurovisionen. Får väl se om jag orkar hålla mig vaken för det blev inte så bra sömn inatt (som om någon är chockad över det). Men är det bara bra låtar ska jag väl kunna klara det.
Men först ska jag se vem Sverige får möta i morgondagens final i hockey-VM. Just nu verkar det bli Schweiz, men USA har minst tjugo minuter på sig att göra något åt saken. Spännande!
Om en dryg kvart har du funnits utanför lika länge som innanför. Tiden har verkligen sprungit iväg. Det var ju bara nyss som du kom ut alldeles liten, slemmig och fantastisk. Den här tiden vi hittills fått med varandra har varit den bästa tiden i mitt liv. Och även om kommunikationen är lite halvtaskig ibland (i alla fall från din sida) och vi inte riktigt förstår varandra fullt ut, så förstår vi varandra ändå på något sätt. Och vi lär oss nya saker om varandra för varje dag som går.
Mitt liv innan dig var det absolut inget fel på. Men sedan du kom har saker och ting fått ett annat ljus. Saker som förut varit viktiga är inte längre ens topp tio på listan över saker som är viktiga.
Skratt, värme och kärlek är bara några av de saker du tillför genom att bara vara du.
Att vakna på morgonen eller komma hem efter några timmars frånvaro och mötas av det finaste leendet gör att allt annat bara bleknar.
De här nio månaderna har innehållit så mycket och jag ser fram emot resterande tid vi kommer få tillsammans.
Ända sedan du kom ut och blev lagd på mitt bröst den där natten för nästan exakt nio månader sedan har jag älskat dig mest av allt i hela världen.
Du är mitt allt.
Ps. Imorrn kan du väl ge din mamma lite sovmorgon, okej?
Och tre timmar senare. Kanske inte enligt planen men om ingen är hemma och väcker en och man är jävligt trött blir det lätt så.
Bara att väcka liv i gammelkroppen och förbereda sig inför jobbet. Men det känns jobbigt att lämna soffan. Det erkänner jag.
Svärmor kom förbi och tog med sig sonen (min alltså, inte sin egen för han är och fiskar). Så nu när lunchen är på väg ner mot magsäcken ska jag lägga mig på soffan och sova. Min lediga vecka är över och då behövs en ordentlig powernap. Sweet!
Äntligen söndag. Nu är det bara timmar istället för dagar tills älskade kommer hem från fjällen. Han är saknad. Massor.
Det verkar som att jag sov bort smärtan (det behövdes tydligen bara dryga fyra timmar, vilket var rätt passande eftersom det var vad jag fick) för idag har jag endast lite träningsvärk i axlarna. Puh!
Jag har ont. I ena foten. I båda knäna. I ryggen. Om jag har så här ont nu vette fåglarna om jag vill vakna imorrn.
Veckorna går väldigt fort för det känns som att det nyss var endorfintorsdag. Men jag klagar inte för jag gillar de dagarna. Och idag är det äntligen dags för innebandy igen. Vet inte hur länge sedan jag var där, men alldeles för länge är det i alla fall.
Imorgon kan det hända att kroppen kommer vara lite mör, men som det kommer vara värt det i så fall. Måste verkligen bli bättre på det här med att ta mig iväg och träna oftare för det är ju så fantastiskt underbart skönt. Och kul naturligtvis.
Sonen har för andra natten i rad sovit dryga tolv timmar utan att äta. Hoppas det inte bara är en fas utan att det håller i sig. Och jag hoppas jag somnar lite tidigare ikväll så att jag får känna av de timmarna bättre.
Endorfintorsdagen är här. Tyvärr blir det bara ett pass på grund av skralt deltagande på innebandyn. Men då kunde jag ta ut mig lite extra på gymmet (hade nog gjort det även om det varit innebandy om jag känner mig rätt). Fy fan så jobbigt det var. Men oj så härligt!
Och så fort sonen somnat (just nu leker han elektriker eller något så jag vet inte hur långt bort sovandet är) ska jag äta lite lunch och sedan lägga mig en stund i soffan. Känner mig förtjänt av det. (Men den största anledningen är en huvudvärk som är rätt annoying, men jag försöker ignorera den.)
Började dagen med att skära av en bit av vänstra pekfingernageln. Inte av någon speciell anledning utan den var helt enkelt i vägen när jag skulle skära paprika till frukostmackan.
Jag hoppas det är det enda dåliga som händer idag.
Klockan är strax efter halv nio och det är fortfarande ljust ute. Det är så underbart så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vårkänslan är kommen igen!
Fy fan vilken jävla skitdag! Men trots svidande ögon och ett jävligt dåligt humör tog jag mig iväg till gymmet för lite löpning och benträning. Jag är stolt över mig själv.
Snart ska jag krypa ner i en renbäddad säng och välkomna morgondagen, som jag verkligen hoppas blir bättre än idag.
Fyra kilometer löpning bara så där. Det är så fantastiskt underbart att det går att springa utomhus utan att halka eller frysa. Jag får verkligen se till så att detta blir en vana för huvudet och kroppen mår så fantastiskt bra efteråt (kanske att kroppen säger annat just nu, men den kommer hålla med senare). Vårkänslan är kommen!
Efter nio dagar med fjälluft i lungorna, kom vi igår äntligen hem. Så idag är det tvätt, tvätt och åter tvätt som står på schemat. Ser ut som ett bombnedslag med alla högar med tvätt. Men röklukt, svett och annat tjafs är inte mysigt att lägga in i garderoben.
Har saknat sängen mest och den gjorde mig inte besviken. Tyvärr kunde jag inte sova när jag väl fick imorse. För nu har tydligen hjärnan haft semester klart. Typiskt.
Om man är vaken länge på kvällen borde väl det mest logiska att man sov längre på morgonen efter. Men min son är tydligen inte den "logiska" typen. För han vaknar bara tidigare om han somnar senare. Väldigt bakvänt om ni frågar mig i allmänhet. Väldigt tröttsamt om ni frågar hjärnan och ögonen i synnerhet. Bara att se glad ut och hoppas att man får sova en stund under dagen. Typ i bilen på väg till påsksemester-destinationen eller något sådant.
Självklart skulle min sista arbetskväll innan påskledigheten (som sträcker sig till den 11 april eftersom jag har ett guldschema) vara segast i världen. Fast å andra sidan är jag inte särskilt förvånad eftersom det var UNT/VLT som gällde ikväll. Men fysch (mix av "fy" och "usch") så irriterande det är när de segar så som de gjort ikväll.
Men nu är jag hemma och nedkrupen under täcket. Favoritpojkarna sover gott (den ena bredvid mig och den andre i rummet bredvid) och jag ska läsa lite och låta hjärnan varva ner en smula innan jag låter drömmarna ta över. Förhoppningsvis tar de över ganska snabbt för ögonen vill gärna sova. Hade de fått välja hade vi sovit för flera timmar sedan.
Har haft mamma på besök igår till idag. Vilket har inneburit två saker. För det första kunde jag följa med på "20+10"-kalaset (jag följde med och sa tjabba tjena hallå, festade inte då jag hellre ville sova) och för det andra fick jag sovmorgon imorse. Underbart skönt!
Idag är det alldeles fantastiskt väder ute. Har dock noll idéer på vad vi ska hitta på. Sonen sover ute i vagnen och jag funderar på om jag ska sätta mig i solen och njuta en stund. För inomhus känns inte bra att vara idag.
Höll på att försova mig till jobbet idag. Och då börjar jag sex på eftermiddagen (?!). Men alla i familjen somnade och inte trodde väl jag att vi skulle sova så länge (drygt två timmar blev det för oss alla tre) så jag ställde aldrig någon klocka. Vaknade av en rörig dröm (skulle hitta mina vita skor i ett hav av vita skor, snacka om förvirring) tjugo minuter innan jag började. Oops!
Snabbt på med kläderna och en sväng genom driven på Max. Inte för att jag behöver stressa egentligen, men det är final av Gladiatorerna och som den underhållningsteve-nörden jag är kan jag ju inte missa den.
Vaknade för en halvtimme sedan. Det kan man kalla sovmorgon. Somnade strax före två och var visserligen vaken vid halv sju och gav frukostvälling, men det gick rätt fort att somna om.
Dock är kroppen helt galet slut och ögonen svider som om det bara blivit någon enstaka timmes sömn. Men jag skulle tro det beror på att kroppen inte riktigt är van så mycket sömn.
Men jag tänkte ta en banan och klä på mig min nya täckdress (den är sååå fin) och promenera till Bersika där favoritpojkarna befinner sig. Förhoppningsvis känna det bättre efter lite frisk luft.
Igår hade jag med mig nässprayen till jobbet, men det behövdes aldrig. Idag står det hemma på sängbordet och då kan ni ju gissa hur mycket jag behöver det. Det är verkligen inte lätt att läsa med en igentäppt näsa så jag hoppas verkligen att prenumeranterna i Dalarna hör vad jag säger. Annars får de gissa.
Knarket jag fick av doktorn igår (de hittade ingenting utan det är ett helt vanligt virus som gör allt detta) fungerade mycket bra inatt. Tyvärr kan jag dock inte glädjas åt sömnen för sonen har sovit som en kratta. Så jag har fått springa fram och tillbaka mellan våra rum nästan hela natten.
Men jag har inte hostat så mycket. Alltid något.
Bara för att jag "unnade" mig en sen kväll igår, blev det morgon redan kvart i sex. En lång dag blir det med andra ord.
Verkar som att jag får sova sittande inatt. Varje gång jag försöker lägga mig ner börjar jag hosta så att jag tillslut måste kräkas lite. Fy fan! FY FAN!!!
Ingen pigg och fräsch familj här inte. Febern hade mig i ett järngrepp tisdag och onsdag. Älskade kom hem torsdagkväll och var riktigt hängig. Lilleman har hostat och snorat av och till hela veckan. Jag och älskade hostar så revbenen nästan knäcks och jag spyr nästan av allt slem. Och tyvärr har febern nu tagit tag i lilleman.
Måtte allt detta vara över snart.
Efter drygt sex och en halv månad är jag nere på inskrivningsvikt. Ett stort fett yee-ha på den! Bara drygt fyra kilo kvar tills vi är där allting började.
Sen kom älskade hem igår och meddelade att det inte blir något Ume igen förrän efter påsk. Och febern lämnade mig igår natt och sen är det fredag idag. Fy fan vad awesome!
