Som vanligt är det fredagsparty på jobbet. Och som vanligt går det alldeles utmärkt att jobba (förutom att jag börjar bli less på att läsa en massa). Har några sidor kvar som ska fylla de återstående tjugo minuter i tidningen. Men jag väntar med dem ett tag till så att jag inte blir klar så tidigt.
Har förövrigt hunnit sitta ner och se Svenska Hjältar-galan. Tårarna rann. Det går fan inte att se det programmet utan att böla. Men det är så fantastiskt hur underbara människor det finns i vårat lilla land. Speciellt den underbara tanten som gick emellan ett knivslagsmål på en spårvagn i Göteborg, medan resten av passagerarna bara stod och tittade på.
Det är helt otroligt att ingen ingrep när de tre männen började knivhuggas och slåss. Det är helt otroligt att människor är så fega att de inte vågar gå emellan, utan väljer hellre att stå och titta på när någon blir halvt knivdödad. Ofattbart! Men då är det bara att ståltanter som Lisbeth Malm finns. När jag är 65 år vill jag vara som henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar