fredag, november 11, 2011

I can always count on my friends.

Jag känner mig på lite bättre humör. Ingenting har åkt i tusen bitar på ett tag och det tar jag som ett gott tecken. Jag skulle vilja tacka några människor för att humöret blivit bättre.

Först vill jag tacka er och framförallt allas våran kära Dr. Sheldon Cooper. Jag behövde skratta och er kan man alltid lita på.


Sedan vill jag tacka er. Att gråta kan också vara skönt ibland. Att verkligen få tömma sig. Tack.

Nästa som jag vill tacka är er. Ni underbara (nåja, några av er i alla fall). Lika mycket som man behöver tömma sig genom att skratta och gråta, behöver man få vråla ut sin ilska (och då inte på materiella saker och sedan kasta de i golvet). Jag är evigt tacksam för att ni hjälpte mig med detta.


Sist vill jag ge ett stort tack till er. Ni har fått mig att glömma tid och rum och sitta på helspänn. Jag fick vara med er i dryga fyrtio minuter och det behövdes verkligen.


Tack vare alla er har jag fått ett litet andrum från mitt dåliga humör och tack vare er fick jag någonting annat att tänka på. Jag är glad att jag har er när såna här dagar kommer. Utan er hade nog USB-minnet fått sällskap i graven av några grejer till. Så ett STORT Tack! Vi ses nästa vecka och då hoppas jag att ni tillfredsställer mig på samma sätt (dock hoppas jag att jag inte är på lika dåligt humör).

1 kommentar:

J sa...

Gråten den kom, huva :/