När jag vaknade för en timme sedan av klockan kändes ryggen faktiskt rätt okej. Trodde att det kanske att det onda hade farit iväg. Men när jag klev upp och satte mig på toa fick jag erfara att så inte var fallet. Jävla skit!
Nu ska jag snart fara iväg och tanka bilen för att sedan fara mot Björklunda och hämta upp lite flickor. Cup i Luleå i helgen, tyvärr kan jag ju inte spela, men vad gör det när jag får vara assisterande coach istället. Underbart!
Många av er kanske tror att den sista meningen är ironi, men jag ska tala om för er att så är det inte. Jag tycker faktiskt nästan att det är roligare att coacha än att spela. Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka, men eftersom jag har varit sjuk och skadad så mycket och inte kunnat spela har jag fått hitta glädjen någon annan stans och glädjen är funnen. Helt klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar