måndag, mars 28, 2011

sometimes it just happens.

När jag var liten hade jag väldigt svårt att uttala bokstaven "r". Det blev istället "j". Men så en dag när jag sitter på mitt rum och läser i min bokstavsbok stannar jag till på just bokstaven "r". Där och då bestämmer jag mig för att jag ska lära mig uttala det rätt. Provar rulla tungan om och om och om och om igen.

Tillslut efter ett antal rullningar med tungan kommer äntligen det rätta ljudet fram. Jag provar någon gång till för att vara helt säker och när jag känner att detta verkligen är på riktigt, springer jag ut till mamma i köket och är helt överlycklig. Demonstrerar hur duktig jag är och är så grymt stolt över mig själv, som lyckats lära mig alldeles ensam.

Samma känsla kom idag. Stod på toaletten och mixtrade med håret (skulle träffa tjejerna och ville se lite ordentlig ut i alla fall) och får till någonting som jag har strävat och längtat efter. En fläta som hänger ner på sidan. Jag springer ut till köket (till älskade den här gången, inte mamma) och är helt lyrisk. Tyvärr kan man inte säga detsamma om älskade, för han förstod inte min lycka, haha.

Jag är så glad att håret äntligen börjar bli långt. Jag har väntat och längtat och nu är det verkligen på god väg. Dock passar det sig bara om jag har kepsen på mig, för det är fortfarande lite småhår som inte räcker till, men det gör ingenting, jag trivs i keps. Denna lycka kan jag leva på länge känner jag. Bildbevis kommer nedan:

Inga kommentarer: