fredag, september 24, 2010

from calm to panic.

Fy fan säger jag bara. Vilken vändning på en annars väldigt lugn och harmonisk dag. Imorrn ska vi åka iväg till Luleå för fotbollsavslutning och eftersom jag blev inringd till jobbet ikväll tänkte jag göra bort att packa väskan innan jobbet.

När det var gjort inser jag att jag har tid att sätta mig i soffan och slappa innan jobbet. Sätter mig ner, men inser att jag inte vet var min telefon är. Letandet börjar. Ingen telefon någonstans och eftersom älskade inte är hemma kan ingen ringa till den. Paniken uppstår.

Får tag i storebror på msn, han ringer. Men jag hör ingenting. Innan packandet var jag ute med Tara en sväng och tankarna börjar rulla. Har jag tappat den ute? Går ut och söker längs vägen jag vandrade. Ingen telefon någonstans. Paniken blir värre. Var i helvete är telefonen? Bror fortsätter ringa, men jag hör ingenting.

Älskade kommer hem precis då paniken är på väg att explodera totalt. Vi går ut för att kolla i skogen igen och samtidigt ringa till den. Men när vi kommer ut får vi veta att den är hittad. Det är nämligen så att Håkan var och hämtade Tara och på något vis hade telefonen följt med honom.

Jag säger då det. Att vara utan telefon är fan inte roligt. Sen att jag är trött så in i helvete gjorde inte saken lättare. Så istället för att sitta i lugn och ro i soffan och äta lite och sedan fara till jobbet sprang jag runt i panik och letade mobilen. Så nu sitter jag här på jobbet trött och hungrig som fan. Men jag tänkte läsa lite och sedan fara och handla mat. Det är nästan så att man kan tro att det är fredagen den trettonde idag!

Inga kommentarer: